Glöm inte detta

Älskade Lillan, jag hoppas och önskar att du ska känna dig älskad. Om andra inte är snälla, så glöm inte att det kommer finnas andra som kommer vara snälla, tycka om dig och älska dig. Tycker de inte om dig, och inte är snälla mot dig är det inte dig det är fel på. Det är dom.

Glöm inte det.

Handlar inte bara om själva vikarierna i sig…

Storbölat på fsk när jag pratade m Maria. Hon förstår inte konsekvenserna, inte fullt ut… Men hon jobbar där, kommer aldrig att kunna förstå fullt ut, inte heller pga inställningen hon visat tidigare heller… Men hon säger det är slut m alla vikarier. Men man kommer inte ifrån hur de valt att hantera allt denna tid, o det fr första början. Jag kommer aldrig, aldrig kunna känna förtoende för någon där pga hur hela denna tid sett ut, för det handlar om allas grundinställning till lillan, till oss.

Om att ignorera, Lena Benedettto

Sent: Thursday, 28 June, 2018 15:03
Cc: N139 Diariet-Lundby

Hej Anna!

Tack för ditt mail.

Det är tråkigt att höra att du inte är nöjd med förskolans verksamhet.

Resursförskolan Honungen bedriver en god verksamhet och där finns en hög kompetens och erfarenhet gällande barn inom npf-spektrat. Den senaste tiden har de haft vakant tjänst och då har de haft långtidsvikarie på plats, i augusti börjar rekryterad personal sin tjänst. Enligt Lundbys rutin får alla vikarier introduktion i arbetet.

Det är viktigt med samverkan mellan förskolans personal och vårdnadshavare för att det ska bli så bra för barnets utveckling som möjligt. Prata med förskolechef och specialpedagog och lyft dina frågor för att komma vidare i ert samarbete kring din dotter.

 

Med vänliga hälsningar,

 

Lena Benedettto

Områdeschef Förskola

 

Göteborgs stad

Lundby stadsdelsförvaltning, Sektor utbildning

Telefon: 031-366 71 26

e-post: lena.benedetto@lundby.goteborg.se

Postadress:Box 22006, 400 72 Göteborg
Besök: Vågmästaregatan 1A
www.goteborg.se

 

Motivation är engangemang

Med inre motivation avses lust att utföra något på grund av intresse för själva saken och inte för den belöning eller det resultat som utförandet leder till. Tre typer av inre motivation har identifierats: a) lust att veta, att ta reda på, b) lust att göra, att prestera, c) lust att uppleva. (www.psykologiguiden.se)

Med yttre motivation avses motiv att göra något som uppstår genom hot om obehagliga konsekvenser eller löfte om belöning som inte ligger i själva utförandet av en uppgift, utan i något som man får utstå respektive får för att man utför den. Man kan skilja mellan två typer av yttre motivation: a) yttre styrning: man gör något därför att andra vill det och man känner sig tvingad att göra det eller vill vara andra till lags, b) införlivad motivation och c) självbestämmande: man gör något därför att personer man gillar har samma inriktning och man identifierar sig med dem. (källa: www.psykologiguien.se)

 

Första mötet på Honungen/första intryck

Min misstanke innan mötet var att, på grund av att Lundby har ett hemskt rykte av hur man tar hand om barn i behov, man ger inga resurser, man har en  specialpedagog som har dålig kompetens etc – allt detta är ifrån många som bott och arbetat i området. Och jag kan av erfarenhet säga att det verkligen stämde.

Min misstanke om denna resursavdelning att den fanns för att placera dessa barn där och att man inte heller brytt sig om att ha utbildad personal, men jag gick på mötet i verkligen hopp och tron att mina misstankar skulle vara fel, de var sas vårt sista hopp.

Jag kan inte säga att jag blev lugnad under mötet. Bara att de definitivt var bättre än de tidigare förskolorna, och bättre än den representant jag hade med mig till mötet. Å andra sidan säger det inte så mkt för det har varit hemsk tid på tidigare fsk.

Man var inte intresserad att få veta något om det man rimligtvis skulle vilja veta för att träna henne. Man ville inte prata om det, man frågade ingenting om det, man pratade inte om det själva.

Jag efterfrågade det så som man brukar arbeta på förskolor som arbetar med autism med barn – men det stod klart direkt att så arbetade man inte, jag efterfrågade något som borde finnas, och bemötandet visade klart att det var inte så man arbetade.

– Och sedan kom att visa sig, att trots vad man lovade på mötet kom inget av uppfyllas.

Min misstanke under mötet var också, pga att man visade att man arbetade inte som på andra förskolor som tar emot barn med autism – så var min misstanke att de kommer inte träna på något av det hon behöver. Det var bara jag som försökte prata om det, fråga om det under mötet – men inget intresse visades från någon och inga svar gavs.

Att ha nära tät kontakt med föräldrar om barnet och om träningen, ska man ha på special/behovs förskolor/avdelningar. Jag tog upp detta mycket och upprepade gånger. Det var uppenbart att detta var inget man brukar ha, det bestämdes att det skulle det vara nu i alla fall.

Trots jag klargjorde att nuvarande förskola inte gett henne särskilt stöd, att handlingsplanen förskolan hade med sig ej var godkänd av mig för den visade inte situationen på förskolan. (Att den är skrivet i sista stund inför mötet, att de bara sista veckorna haft 5 bilder de visat i en sekund och inte följt sitt syfte, att specialpedagog inte haft kompetens och funnits för att utbilda personal..) Ändå ville de se handlingsplanen.

Även om Sandra och Anna-Lena gav bättre intryck än alla tidigare personal på två tidigare förskolorna, så fanns det egentingen inget som sas eller visades som kunde få mina misstankar att lugnas om att Lillan skulle få den hjälp hon var i behov av. Och nu har det visat sig att alla mina misstankar stämmer.

Både Sandra har slutat och Anna-Lena. Sandra visade oss aldrig något större intresse, jag bara väntade på annan personal skulle reagera – hon försvann för oss hela tiden under inskolning och vi var mest ensamma.

Anna-Lena blev efter några månader, utan vi hade någon på kontakt på förskolan, vår kontakt. Från 15:e augusti till jul hade vi ingen kontakt, och vi bara väntade på att allt skulle börja som planerat och att planering för Lillan skulle börja. Men Anna-Lena försvann utan vår vetskap till annan barngrupp. Lillans månde rasade, hennes kunskaper jag tränat med henne, hon blev mkt autistisk, så mkt jag att jag oftast inte kunde nå fram till henne. Minst 2 timmars vaggande och skrek och var orolig på nätterna, och jag fick åter börja sova hos henne. – Lillan tyckte om Anna-Lena och ena handfallna tysta skuggvikarien avlöste varandra under tiden.

Och så har det fortsatt. Inget har börjat så som den träning, planering eller kontakt – dvs så som man ska arbeta med barn i behov behöver.

Utbildning har man inte, man tränar inte – man ser det som ingen idé – och att det fortsätter med vikarier är därmed inte konstigt. Hela bemötandet och hanterandet har speglat, och speglar det vår kontakt sa;

”Det är ingen idé – hon ska ändå börja särskolan.”

Första intrycket av förskolan stämde. Helt enkelt.

När ingen har utbildning om diagnoser, och det finns inga tecken på någon är förskolelärare heller – vi hinner inte mer än börja och jag ser att man saknar de mest grundläggande i kompetens, man gör de mest grundläggande felen…. Så finns ju ingen kompetens som är nödvändig, och Lillan får inte den träning som hon så väl behöver och är i behov av, och vill ha – och man sätter in outbildade, handfallna vikarier som är tysta och står 2-3 meter ifrån – och detta utan de fått någon introduktion på Lillan. Och detta på ett barn som är i stort behov av hjälp, stört på hela dubbelavdelningen – och dels ser man inget problem med något av detta. Då saknas ju all typ av kompetens men även stor frånvaro av omdöme.

 

 

Över en månad har gått..

sedan mötet på 3 timmar. Och skillnad? Ingenting.

 

De hade satt upp extremt låga mål i första handlingsplanen, för att kunna uppnå dom. Men har inte ens lyckats med detta.

Lillan avstängd

När jag hämtade henne, var hon som alltid med en vikarie. Men idag hade vikarien även de två killarna som brukar ge sig på henne. De som kastat sig på henne otaliga gånger, tar hennes saker ständigt etc.

Vikarien var ensam med dessa tre barn och ingen annan var i närheten, ingen annan såg dom ens. Hon har alltid tråkigt med vikarien, främst för det är en tyst vikarie som inte gör något som intresserar Lillan direkt, eller (snarare) bara inte gör något . Jag blev ställd, hur kan man sätta bara dessa tre tillsammans, och detta med en vikarie – och en sådan typ av vikarie som brukar vara på fsk..

Så fort jag fick se Lillan så kände jag något, jag fick henne att vända sig om mot mig, jag fick leda henne mot mig – så såg jag att det definitivt var något. När jag tog upp henne var hon avstängd. Ingen blick, ingenting, stirrade bort. Munnen var ett streck och helt orörlig i ansiktet. Hon var inte riktigt där. Jag gick, för vikarien säger aldrig något. Och ordinarie säger aldrig någonting då heller.

Jag kunde inte lämna henne dagen efter. Jag kunde bara inte. Och sedan var det midsommar.

Det är inte konstigt

Tänk dig, att någon som kränkt ditt barn. Låtit det skrika av hunger halv dag, inte låtit sova utan vallat trött runt runt, tvingat ner gg på gg, låtit andra väldigt mkt äldre barn jaga runt runt. När du lämnar ditt barn skrikande hinner du bara gå runt knuten på några sekunder, tittar in o ser samma personal sätta ner ditt barn skrikande o gråtande o vända ryggen till gå en bit o göra ngt helt annat. O det bara handlar om ettåring..o sedan är du hänvisad till en avd som är bokstavligen vägg i vägg m personal som gjort detta. Dina kontakter är kompis med dessa, väldigt bra t.o.m m fysisk kontakt etc, senast just nu kom Carina 2 (vår nya kontakt) o Lena (som gjort oavst, berättat själv o inte sett fel m det) in till jobbet, tätt o ivrigt pratande o Carina la sin hand på Lenas axel. Är det konstigt att man blir inte förvånad att man inte blir lyssnad på av fsk? Att d pga man inte blir lyssnad på, blir ständiga problem o dåligt mående för lillan. Förstår du vad jag menar m allt detta?

Glappet mellan behov och viljan att uppfylla det

Be rektor för förskolan om en beskrivning av barnets behov av särskilt stöd och hur förskolan arbetar för att uppfylla det. Bra är om du har med dig habiliteringen beskrivning av stödbehovet. Var sedan konkret och saklig. Vad av förskolans beskrivning av stödbehovet är ni överens om? Finns det något som habiliteringen beskrivit som saknas.

Om förskolan anser att behov inte finns (där hab anser att det gör) eller om det finns stödbehov de inte tänker uppfylla be då att det skrivs ned i protokollet.
Det brukar räcka, men för det inte det så gör en anmälan att förskolan inte ger det stöd barnet behöver.

Lillan har skrattat högt

Lillan skrattade högt igår för första gången, sa vår kontakt Maria på förskolan.

Vad bra, men sorgligt att det ska ta 9 månader innan det händer.

– Hemma skrattar hon högt varje dag…